Saxmordet 8

Hej hej! 

Nytt kapitel!
Sofia Alexanders hus framträdde mer och mer ur grönskan. Trunken skavde Alena Nordströms bara axel. Hon hade varit hemma i stugan och hämtat den. Som polis och forna scout var hon alltid väl förberedd. Den var fylld med allt som kunde behövas vid ett akut polislarm. Gruset knastrade under fötterna på henne. Sandalerna var lätta och gå i. Snart var hon framme vid grinden. Men hon öppnade inte. Magkänslan sa åt henne att det inte var där inne som det hade ägt rum. Hon fortsatte ett tiotal meter längre fram. Där, under eken, låg en späd flickkropp. Det blonda håret låg som en gloria runt huvudet på henne. Välborstat och nyfönat. Hon skulle ju få gäster. Den ljusa sommarklänningen var fint struken. Bilden framför Alena var som ett vackert stilleben. Vackert och skrämmande. För under revbenet satt en sax instucken. Den satt i en vinkel som endast kunde vara riktad mot hjärtat. Att Sofia Alexander var död var det ingen tvekan om. Hon låg i ett hjärta av stenar som låg runt henne. Eken ovanför henne visade upp ett inristat budskap, det hade suttit där i åratal, men det var nog ingen slump att Sofia dött precis här. Budskapet var ett hjärta med en text som löd: Sofia+Alfvar=för alltid!
Alena vände på klacken, mot flickans hus. Grinden stod på glänt, men hon kom inte ihåg att hon rört den. Hon hade ju vänt innan, eller? Visst var det så? Hon var säker, men ändå. Grinden var ju öppen. Det var ju tydligt! Hon nuddade den med handen. Den öppnades ännu mer, gruset var som alltid perfekt krattat. Blommorna i rabatten var slående vackra. En röd hink stod halv undangömd under en grön buske. Obestämd art. Försiktigt gick Alena över gräset, ja hon riktigt tassade, fram till hinken. Den innehöll trädgårdsredskap. De var alla jordiga. Bredvid hinken låg en liten trädgårdsspade. Det såg ut som om personen som använt den suttit i en rabatt längre bort och kastat den. Gissningsvis i hopp om att träffa hinken. Sakta vände hon tillbaka till grusgången. Portklappen bar polerad sedan senast hon varit här. Hon använde den. Steg hördes på insidan. Snart stod Andreas där. Han såg ut att vara nyduschad. Håret var fuktigt och rufsigt och halslinningen på t-shirten var mörk.
”Ja? Åh hej Alena! Är det du?”

”Ja hej Andreas!”

”Vänta lite, jag ska bara ropa på Sofia. Hon är ute och grejar i rabatten! Sofia!” Alena konstaterade att de jordiga trädgårdsredskapen hade fått sin förklaring.

”Andreas! Jag måste berätta en sak! Kan jag komma in?”

”Ja, visst, självklart! Jag ska bara… Sofia! Vart har hon tagit vägen?”

”Andreas! Kom. Nu!”

”Ja ja! Jag kommer!” Han lommade efter Alena in mot köket. Där stod Kerstin och fejade vid spisen. En fantastisk doft hade spridit sig i rummet. 

”Hej mamma! Alena är här. Hon säger att hon måste prata med oss!”, Andreas röst var dov, som om han redan visste vad som väntade. Alena antecknade i huvudet.

”Nämen! Hej Alena! Så roligt att du kunde komma!”, Kerstin hade släppt sitt koncentrerade ansikte. Hon använde det faktist väldigt sällan. Bara när hon var på arbete och när hon läste tidningen.

”Hej Kerstin! Vill ni vara så vänliga att slå er ner vid bordet?”

”Okej. Vart är Sofia? Andreas, hämtar du henne är du snäll?”

”Okej mamma.” Andreas började röra sig mot dörren.

”Nej! Kom och sätt dig. Jag måste prata med er nu! Andreas!”

”Ja?”

”Sätt dig! Det är viktigt.”

”Men Sofia…?”

”Sätt dig!”

”Okej! Okej.” Han satte sig tungt. ”Vad är det som är så viktigt? Varför kan jag inte gå och hämta Sofia?”

”Andreas. Kerstin. Jag måste berätta att… att… Sofia är död!” Tårarna började rinna ur ögonen på Andreas. Kerstin satt stum. Sedan sa hon:

”Har du kallat på förstärkning?” För det var så Kerstin hanterade hemska saker. Rationellt. Metodiskt. Praktiskt. Stängde av känslorna. Alena nickade sakta. Jo, det hade hon ju. Eller nästan iallafall. Det var ju hon som var förstärkningen. Hon reste sig och gick ut på farstutrappan. Lyfte mobilen till örat och la klickade på direktnummret. Signalerna gick fram. Så svarade rösten i andra änden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *