Saxmordet 6

OMG! Vad länge sen det var! Har inte riktigt haft tid, men när jag läste igenom kapitlet funderade jag på: varför har jag inte uppdaterat? Det är ju klart! Jaja, här kommer det iallafall!

 
Alena gick sakta in i köket. Klockan var tre, men hon hade fortfarande inte ätit lunch. Det var så det var där uppe. Man åt när man var hungrig och sov när man var trött. Inget var inrutat i ett mönster som kallas vardagen. Hon satte på varmvattnet. Tog fram äggen. En omelett med en kopp kaffe låter bra. Hon tog fram ost, skinka, oliver och tomater. Började skära. Hon vispade upp äggen. Stekte dem och hade i det hon ville. Saltade och pepprade. Lade upp på tallriken och gick ut på altanen. Det solvarma travet värmde hennes bara fötter. Hon tittade på sina tår. Lite rött lack skulle inte skada. Hon nynnade medan hon hämtade nagellacket.
Hon viftade på tårna samtidigt som drack upp det sista kaffet. Hon njöt av solskenet. Det värmde liksom upp henne inifrån. Hon tittade på utsikten. Tänkte att vilken tur hon hade haft. Först levt livet som singel. Sen träffat Mikael Strandbäck. En charmig affärsman med stor plånbok. Det var de som köpt sommarstugan. Största stugan i området. Med bästa läget. Både bredvid dammen, men ändå med utsikt över dalen. De hade inte fått några barn ihop. Men det var inget som bekymrade Alena. Efter tre år gick det inte längre att blunda för att det knakade i kanterna i förhållandet. De skilde sig. Men Alena fick sommarhuset. Micke fick permanentboendet. Men det gjorde inget. Det var ändå lite för långt bort till polishuset för att Alena skulle känna sig helt trygg på helgerna eller när hon inte hade ett fall, skulle det komma ett nödsamtal, skulle hon ha alldeles för långt. Det var väl en av anledningarna till att det inte funkade. Jobbet. Som polis jobbade hon ständigt, och hade ytterst svårt att slappna av. Micke var egenföretagare, med jobbet ständigt i huvudet. När han jobbade fick man inte störa, han hade ofta långa telefonsamtal mitt i natten. Och Alena som jobbade hårt på dagarna blev väckt av deras högljudda röster. Hon blev arg. Grät. Bad att han skulle flytta kontoret till andra sidan huset. Men inget hjälpte. ”Det var ju bäst täckning bredvid sovrummet!” Påstod han gång på gång. Det var inte sällan som hon vaknat trött och grinig. Men då jade han funnits där. Ordnat frukost på sängen, röda rosor på dörrhandtaget och en öppen famn.
Det hade bestämt sig för att skiljas kvällen efter att smällen hade kommit. Alena hade kommit på Micke och en annan tjej. Det var en kväll när det var tänkt att Alena skulle jobba sent. Det var ett bankrån som gått överstyr och Alena var den som höll i brottet. Kvällen innan hade hon legat nerbäddad med förkylning. Därför hade hon extra mycket att göra nu. Men när hon kom dit satt hennes chef på hennes kontor. Han tittade bekymrat på henne. Alenas ansikte var glåmigt och hon var svart under ögonen. Hennes kropp hade inte velat gå upp ur sängen, men hennes huvud hade stressat upp sig vid tanken på allt arbete som väntade på skrivbordet.

”Alena! Vad gör du här? Du ska ligga i sängen och sova. Du är sjuk! Gå hem.” Alena hade inte orkat säga emot. Hon hade värt på klacken och gått ut genom dörren igen.
Men när hon kom hem hade hon fått sig en obehaglig överraskning. Micke och en annan tjej satt i soffan. På bordet stod vinglas och tallrikar med rester av kinamat. Alena hade blivit förbannad och ryckt upp tjejen ur soffan med en styrka hon inte visste att hon hade. Hon hade slängt in henne i ett hörn och slagit till Micke som satt kvar, chockad i soffan. Det var bara en örfil, men det var enda gången som hon slagit till någon sen mobbarna i skolan. Den förföljde henne fortfarande. Tjejen hade rest sig vinglande upp och tittat frågande på Micke. Han hade tittat på Alena.

”Eh! Skulle inte du jobba sent idag?”, hasplade han ur sig.

”Nej! Men om jag hade gjort det, är det en ursäkt till att ta hem… såna här?”, hon hade skrikigt, gormat och slagits. Ändå var det svårt för henne att förstå vad som hände när han reste sig och följde tjejen ut genom dörren. Hon trodde aldrig att han skulle lämna Alena. Alena trodde aldrig att Mikael Oskar Andersson skulle lämna henne.

Sådär! Klart! Ha en fortsatt trevlig dag! ????

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *